Gräs i kruka - vi var inte själva om det!

Det har inte varit ofta som vi har varit på Råsunda och de matcher som har spelats där, men några gånger har det blivit. Därför kändes det inte mer än rätt att igår (25 november, 2012) besöka "öppet hus" på Råsunda som innebar att folket fick komma och ta med sig souvenirer därifrån. Jädrar i min låda vilken "folkfest" det blev. Man hade tydligen räknat med 2000 personer som skulle komma - siffran uppnådde 7000! Folk tog med sig allt de kom åt.
Vi hade inga planer på att ta med oss något därifrån med äldsta fick "feeling" och bestämde att vi skulle ha en bit gräs med oss. Sagt och gjort...

Äkta Råsunda-gräs!

...en grästuva kom med hem. Den är numer planterad i en kruka och vi undrar alla vem som ska klippa den.

I dagen DN.se kunde man läsa "Så får du gräset att växa" men syftning på gräs i kruka. Vi var inte ensamma om denna gräs-aktivitet.


---------------------------------

Mer från Sport

Foto: Anders Wiklund / Scanpix

Så får du gräset att växa

Dn Plus. Många vill ha en bit gräs som minne från Råsunda. Men hur får man gräset att ta sig i krukan?

Nu vill jag slänga kryckan

Just nu sitter jag med ryggskott (igen)!! Det var inte många veckor sedan förra gången. Denna gången får jag ha en krycka för att orka ta mig fram, och det underlättar jätte mycket. Vi åkte ut till stugan igår lördag, med en första anhalt på Gustavsbergsbadet. Någonstans trodde jag att det kanske skulle underlätta att simma men jag hade fel - det gör ont att försöka simma med ryggskott (mest av armtagen fakstiskt). Så jag låg mest still i vattnet.
Eftersom jag använder krycka just nu så får jag uppleva hur folk beter sig runt omkring en - vissa blir ganska förskräckta (framförallt på badhuset) när man försöker hasa sig fram, och ber väldigt mycket om ursäkt om de står ivägen eller kommer emot mig. Inte så konstigt kanske när man går och är helt sned. Visst ska man vara snäll mot folk med motorära utmaningar. När man inte är van med att vara mottagaren av detta är det ganska fascinerande att begrunda hur man behandlas - beklagande blickar och allt.
Nu hoppas jag få slänga kryckan snart, dvs jag önska kunna stå rakt utan att skrika av smärta.
Väl mött!

Huvudsmycke redovisat

I fredags redovisade vi "Huvudsmycke" på vår kurs. Många vackra föremål: hårnålar; brudkrona; ansiktssmycke och orm bakom örat (den var min).
Härnäst jobbar vi på ledade armband samt brainstormar former för smyckeskollektion.

Grymt nöjd: ring, verkstad och tjejmiddag

Fredagar har denna termin/höst varit favorit pga smyckeskursen jag går. Likadant i fredags igen, men lite extra kryddad denna gång. Förutom att min ring med steninfattnig blev klar (och jag är grymt nöjd) så har jag hittat en verkstad där jag kan framöver fortsätta bedriva mitt nyvunna intresse för silversmide. I fredag skrev jag kontrakt och fick nyckel! En liten verkstad nära St Eriksplan som verkar vara bra utrustad. Måste ändå införskaffa lite egna verktyg och framförallt silver.

Blå Lapis-sten i min fina ring

På kvällen träffade jag också mina gamla Solna-tjejer - numer utflugna till andra Stockholms-närorter. Lika kul och trevligt varje gång. Vi åt god mat på "Döden i grytan" och för en gång skull hade vi alla tid och ork att gå vidare för en drink efteråt. SÅåååå himla trevligt. Tur att vi bokar nya träffar efter varje gång så att vi faktiskt håller det vid liv. Planen för nästa träff är skridskoåkning med familjerna.

P & K

Först tårta, sedan studiebesök

Det blev hos fika på jobbet idag - födelsedagstårta. Mmmm.
Nu, vänta vid silververkstad för studiebesök.

Ibland blir man svarslös

Häromkvällen satt vi och tittade på ett naturprogram på TVn med barnen. Yngsta säger då:
"Mamma, de där elefanterna kommer från Italien"
Jag svarar: "Nä, jag tror inte att det finns vilda elefanter i Italien."
Han svarar: "Men, varför ser då deras öron ut som Italien??"
Jaa, vad ska man säga? Ibland blir man svarslös...