Äventyrligt anti-klimax!

Ja, väl framme vid grottan så undrar jag vad i hela fridens namn Gilli menade med "en stor ingång". Se fotot nedan och lägg märke till ryggsäckens storlek bredvid. Här skulle vi alltså ner. Jaha, kan vår något korpulente guide Gilli så måste väl även vi komma igenom. Min klaustrofobi fick jag tänka bort hårt under tiden.

Gilli ålar sig ner och börjar sparka på snön. Hoppas upp efter ett tag och säger glatt: " det är igensnöat så jag måste gå tillbaka till bilen och hämta en spade!". Vi har alltså gått vilse i 20 min, väntat i ung en kvart, gått ut igen i 10 min, för att sedan stå och vänta igen i 10-15 min på att guiden kommer tillbaka med spaden. Konstigt nog är jag fortfarande vid väldigt gott mod!

Det jag glömde nämna tidigare var att det fanns ett annat sällskap som tagit sig ner i grottorna, förmodligen ingången bredvid den vi skulle ner i. Att vi inte gick ner i denna berodde på att det var tydligen väldigt trångt(!) därnere att ta sig vidare. Detta uppskattade alla av oss att vi undvek.
Under tiden som Gilli gräver så kommer det andra sällskapet upp ur det lilla hålet, kravlandes. Vi pratar lite kort med dem och sedan konstaterar Gilli att det kommer att ta honom en timme att gräva fram ingången där vi ska ta oss in och att vi då kommer missa middagen! Det är inget option för ngn av oss så vi avbryter och går tillbaka till jeep'n. Haha, detta var nog aldrig menat att ske helt enkelt.

Vilket äventyr - vilket anti-klimax! :)