Kontakt över generationerna - det funderar jag på ibland
När jag var liten - kanske 3-4 år gammal - fick jag bo hos farmor och farfar i en vecka eller två. Pappa hade åkt till USA för att jobba och mamma följde efter lite senare för gemensam semester (kanske fabriserar jag upplägget men det är åtminstone mitt minne av det). Jag tror det var på denna resan som mina pappa lärde känna Don Weiner och kanske hans fru (Reina), eller om det kom senare (jag vet inte).
Mamma och pappa har hållt kontakten med Don och Reina (numer ett begrepp :) ) i alla år och som vuxen har även jag fått träffa dem. Numer har även jag deras skype-kontakt och Facebook kontakt (med Reina iaf).
Helt plötsligt är det inte konstigt att även jag har viss kontakt med dem. Chattade nyss med Reina som berättade att imorgon så pensionerar Don sig samt att hon själv har hälsoproblem(!).
När jag bodde i USA en kort sessior 1983, så gick jag i skolan också. Efter det så har jag hålligt kontakt med min "gamla" rektor, Mr Dempsey. Jag har fortfarande kontakt med honom - nu snart 30 år senare. Han är över 80 år; slogs i 2a världskriget; har nyss förlorat sin fru i sjukdom. Men jag är så glad och tacksam över att ändå få ha denna sporadiska kontakt. Han har t.o.m. ett Facebook konto(!).
För ett antal år sedan, i vår korrespondens, så sa han till slut att jag förmodligen kunde sluta tilltala honom som "Mr Dempsey" och bara kalla honom "Bill" (förkortning på William) eftersom jag trots allt var över tretti (då). Jag var mycket hedrad och försökte verkligen göra detta, men jag ska erkänna, jag har nog slutat med detta tilltal. Han är, och kommer alltid vara, Mr Dempsey, min rektor i Boston.
Love!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar